Category: Dikt – livet

Du lever Du rusler gjennom skogen, med sol på hendene dine som varmen av blyge kjærtegn. Da trår du på

I et landskap I et landskap, nytt og uten minner, Står et epletre i blomst og skinner. Stien går seg

Vem kan segla Vem kan segla förutan vind vem kan ro utan åror vem kan skiljas från vännen sin utan

Din veg Ingen har varda den vegen du skal gå ut i det ukjende, ut i det blå. Dette er

Ta deg tid Ta deg tid til å være vennlig – det er veien til lykkelig liv. Ta deg tid

Om alle tre var like Om alle tre var like og alle blomar blå og alle fuglar svarte og alle

BRAHMS Brahms i Konserthuset  «Ein Deutsches Requiem» – tonene trenger gjennom  mitt altfor tapre hverdagspanser  river ned vernende vegger  rykker

Det er den draumen me ber på at noko vidunderlig skal skje, at det må skje – at tidi skal

DEN LEVENDE STILLHET Det er rart med stillheten i skogen den er aldri fravær av lyd, aldri tom og skremmende,

På stengrunn De unge bjerkene i svarte byen de står og bruser med sitt lyse løv, som om de åndet

ASTRONOMI Katinka er ikke større enn akkurat som så. Hun liker så å spørre om allting i det blå –

Morgon När morgonens sol genom rutan smyger glad och försiktig lik ett barn, som vill överraska tidigt, tidigt en festlig

Et artig dikt av Herman Wildenwey. I tanker I haven vandrer en prestemann. Han tenker alvorlig på Gud. Da lister

JEG SER Jeg ser på den hvite himmel, jeg ser på de gråblå skyer, jeg ser på den blodige sol.

KOM IGJEN Dypt der inne, bakenfor det tunge kneet mitt idag ligger et annet kne, litt skittent og med skrubbsår